Om oss

Oscar Johansson

Jag är en 18 årig kille bosatt i Lindome, en ort alldeles söder om Göteborg.

Redan under mina tidiga år gillade jag att röra på mig och det har nog varit den starkaste konstanten i mitt liv, rörelse.

 

Är från början en hockeyspelare men det övergick till löpning med åren. De senaste åren har jag fokuserat helt på löpningen och jag känner att det är någonting jag verkligen älskar.

 

 

När jag var 11 år fick jag diagnosen Tourettes syndrom, åren efter det var jag ofta sjukskriven från skolan och det vardagliga livet. Tourettes syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, en diagnos som tas och ses på helt olika sett. Mer info om Tourette kommer snart upp!

 

 

När jag var 16 kände jag att jag ville ta min löpning till en ny nivå. Sommaren 2009 bestämde jag mig för att springa hela bohusleden, en led som sträcker sig från Lindome till Strömstad. Efter 4 dagars löpning hade jag tagit mig igenom hela leden på 370 km och det var nog där min lust för äventyr började. Jag kände att jag gjorde något jag verkligen älskade.

 

Året därpå cyklade jag igenom Sverige från "topp till bott", en resa på 220 mil, en helt underbar resa. Det märks verkligen att Sverige är långt, i toppen var det kallt och till och med minusgrader första natten men när jag kom hem var det sensommar.

 

Är glad att jag fÃ¥r roliga idéer som jag har en bra vana att genomföra!

 

Ã…lder: 18

 

Bor: Göteborg

 

Familj: Mamma och två bröder

 

Intressen: Löpning, äventyr, människor!

 

Motto: Den som har roligast vinner!

 

Favoritkäk på cykeltur: Gulaschsoppa, allt med mycket energi!

 

Cykel: En rätt vanlig hybridcykel med egna delar monterade

 

Största utmaningen med resan: -

  

Största förväntningen med resan: Ha roligt, träffa människor,  fantastiska upplevelser, livserfarenheter!

Emil Börner

Jag är en 20 årig kille från Skogås, söder om Stockholm. Ända sedan jag var liten har jag alltid älskat äventyr och alltid sett möjligheter där andra sett hinder.

 

Genom hela min uppväxt har jag gått i scouterna och inte bara lärt mig hur man använder ett stormkök eller får upp en eld utan också lärt mig värdet av att möta svårigheter med ett leende på läpparna.

 

I slutet på gymnasiet var jag väldigt trött på att plugga och började planera min stora resa. Jag hade bestämt mig för att jag skulle cykla från Stockholm till Peking i Kina. Allt gick bra och jag jobbade på kollogårdar under sommrarna och som springvikarie under terminerna. Tills något oväntat hände.

 

Den 1:a Mars 2010 var jag med om en alvarlig olycka när jag hoppade i en skidbacke. Jag hade krossat en kota i ländryggen och kunde inte ställa mig upp efter fallet. En lång ambulansfärd och en akutoperation senare vaknade jag med en förlamning i högerbenet. För en sekund trodde jag att mina planer på att cykla var förevigt grusade men jag bestämde mig omedelbart för att vända den här motgången till en styrka.

 

För mig handlar äventyr inte om hur högt eller hur långt jag når. Det handlar inte om att vara stark eller ha god kondition. Ett äventyr handlar om att känna sig stark efter sina egna mått. Att möta världen med ett öppet sinne och dela med sig av sin glädje.

 

Jag kommer göra mitt bästa för att dela med mig av den glädje jag bär på och jag hoppas att någon blir inspirerad till att själv våga ta steget till att påbörja sin egen resa. Alla behöver inte ha som mål att cykla till Kina men om du drömmer om att göra något vad det än är så är du skyldig dig själv att åtminstone försöka. Att göra det som verkar helt galet är det lättaste som finns. Det handlar bara om att bestämma sig!

 

Ã…lder: 20

 

Bor: Skogås

 

Familj: Mamma, Pappa och lillebror Nils

 

Intressen: Scouter, friluftsliv, hårt arbete och mötet med människor

 

Motto: "Bättre att lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge"

 

Favoritkäk pÃ¥ cykeltur: Makaroner med tonfisk + mycket smör  och buljong

 

Cykel: En rätt vanlig hybridcykel med egna delar monterade

 

Största utmaningen med resan: Att få benen och ryggen att orka med. Cyklarna kan få paja ,det kan få regna, strula med visum men det jag ser som den största utmaningen är mitt fysiska handikapp.

  

Största förväntningen med resan: Att möta människor, sitta på toppen av något berg och se solen gå upp, lära mig massor om andra kulturer och besegra mina svagheter.