Sprangda slangar och stekheta sommardagar (Dag 44 - 2350 km)

All right! Nu ar vi har igen! Vi har lamnat Rumanien bakom oss och sitter pa ett internetkaffe i hamnstaden Burgas i Bulgarien. Sedan vi lamnade Bucarest har en hel del hant och vi har som vanligt fatt utsta en del provningar, satt oss sjalva pa pottan och skrattat sa kraftigt att vi fatt ont i magen.

Som vanligt har kroppen och sinnet vant sig mer och mer vid tanken om att vara langt borta fran Sverige. Under de tysta skymningstimmarna nar vi rullar over uppvarmd asfalt flyger tankarna omkring och vi marker redan hur varat satt att tanka och se pa saker har andrats. Med cyklarna som vara fardmedel och vagen som medium spranger vi oss fram genom en salig rora av naturupplevelser, problem, gladjerus, moten med manniskor och tankar om livet och varlden.

Sist vi skrev satt vi i Bucarest. Tiden flog ivag och nar klockan narmade sig 21.00 hade vi spenderat 9 timmar at att sitta framfor en datorskarm och kontakta varlden utanfor. Vi plockade ihop vara saker och stressade ner ut pa gatan. Vi var mycket sena och hade lovat vara vardar som vi bodde hos att vara hemma runt 19. Vi for in i en Taxi och fragade hur mycket det skulle kosta att ta sig till adressen vart hon bodde. Mannen pratade inte engelska och svarade darfor pa Rumanska. Vi visade med fingrarna att vi ville betala 5 lei. Mannen nickade och upprepade det ord som vi sedan fick veta betydde 10. Nar vi skulle kliva ur taxin gav Oscar honom en tia och han log brett och tackade. Vi forklarade att vi hade kommit overens om 5 men han skakade bara pa huvudet och upprepade ordet tio pa rumanska. LURADE! Vi dividerade en kort stund men nar han borjade ilskna gav vi upp och klev ur taxin.

Vi kom hem till var vard Fanny och at lite paj innan vi somnade. Var sista morgon i Bucarest gick vi upp klockan 6 for att gora frukost at Fanny och Candice som vi bodde hos. Vi stressade runt och medan Oscar stod och stekte pankakor i koket for Emil ner till affaren for att kopa lite ingridienser. En smutsig duva forsokte ta sig in genom fonstret da den sag hur vi dukade fram den mastiga frukostbuffen. Vi at alla frukost tillsammans innan vi for ivag genom den fullstandigt galna stadstrafiken i Bucarest. Vagen ut ur staden var vild och nar vi slutligen kom ut for vi in i en butik och provianterade oss med kex och pasta. Vi at nagra kex med en betande kossa som gjorde oss sallskap i diket och borjade cykla mot floden Donau som vi behovde korsa for att komma till Bulgarien.

Rumanien blev genast mycket mycket platt och dagarna uppe i de kalla och hoga bergen kandes som langt borta. Nagot som vi forvanades over var hur otroligt gront allt gras var. Vi jagade runt i byar langs vagen efter mjolk som vi tankt dricka till lunch men de sma gummorna och gubbarna i handelsbodarna skakade pa huvudet. Tillsist hittade vi en liten butik dar vi kopte pa oss mjolk och motte en trevlig herre. Han forklarade att han garna ville stampla i vara pass och pekade pa den lilla polisstationen i byn. Vi var lite osakra pa vad han menade och forklarade darfor att vi garna ville cykla vidare. Han sag lite besviken ut men vinkade glatt nar vi cyklade vidare. Under ett par korrsbarstrad tog vi fram stormkoket och lagade i ordning mat som vi at tillsammans med mjolken.

Medan vi satt och filosoferade sag vi ett par som fatt motorstopp. Frun rusade ut ur bilen som pa rutin och medan den lonnfete mannen satt kvar bakom ratten borjade hon knuffa bilen frammat. Nar bilen kommit upp i hastighet vred mannen om nyckeln och bilen startade. Frun rusade efter och slangde sig in genom bildorren och bilen for vidare med ett illavarslande dovt puttrande fran motorhuven.

Nar vi atit fardigt cyklade vi vidare. Vi svangde av pa en liten vag som gick genom en skog. Resans dittills basta taltplats hittade vi till vanster om vagen in bland de grona buskarna. Det kandes verkligen som att vi kommit till sommaren. Sma bin surrade runt medan vi slog upp taltet och vackert fagelkvitter foljde med oss in i somnen och de djuva drommarna.

Nar vi vaknade horde vi hur det raslade bland grenarna och kraftiga vindar slet i buskarna och traden runt oss. Vi packade ihop vara saker och klev pa cyklarna. Vagen genom skogen var trots det platta landskapet valdigt spannande och precis innan vi lamnade skogen cyklade vi forbi en skogshuggare som lag och vilade i solen. Nar vi kom ut pa de oppna falten var det som att vi traffades av en vagg. Falten var enorma och strackte sig platt hela vagen till horisonten. Vindarna som slog emot oss var sa starka att det var svart for oss att halla oss pa vagen. Vi trampade pa med en medelhastighet pa 7 km*h och vinglade fram och tillbaka mellan vaggrenen och diket. Solen lyste pa ratt starkt och vi borjade kanna ett behovet av solkram for forsta gangen under resan. Tyvarr hade vi inte hunnit kopa nagot och cyklade pa utan skydd fran den brannande solen.

Vi slog oss till slut ner i en by och at yoghurt och frukt nar en liten pojke pa cykel stannade brevid oss. Han log glatt och fragade oss vad vi holl pa med. Vi pratade ett tag men efter en kvart kom agaren till butiken ut och viftade ivag honom och skrek nagot. Han mumlade nagot om zigenare och gestikulerade argt innan han hoppade in en bil och for ivag. Pojken kom strax tillbaka och vi gjorde tummen upp at hans cykel innan vi fortsatte ut ur byn pa de blasiga vagarna. Vindbyarna var rent utav farliga och en gang blaste det till sa kraftigt att Emil for ner i diket i riktning mot en gumma som stod och krattade sin aker. Hon trodde for ett ogonblick att Emil var ute efter att doda henne och vande pa sig som om hon tankt borja springa. Emil han bromsa och bad sa mycket om ursakt och forsokte forklara att vindarna ibland kan vara foradiska. Gumman stirrade skrackslaget pa honom nar vi cyklade vidare.

I en sista by innan den storre staden Calarasi var vi bada i stort behov av att anvanda en toalett och kunde inte hitta en passande buske eftersom allt var valdigt platt och oppet. En man stod i vagkanten och tittade pa ett par sma kycklingar. Vi stannade till och tittade pa de sma gulliga faglarna. Vi borjade prata med mannen och fragade honom om han kande till nagon allman toalett i byn. Vi visste bada att det sjalvklart inte fanns nagon sadan men hoppades pa att mannen kanske kunde erbjuda sin egen till ett par stackars cyklister.

Han svarade som vantat att han garna lanade ut sin toalett till oss och i slaptag ledde vi cyklarna genom byn till mannens hem. Folk tittade pa oss och mannen var mycket stolt over att just han fick hjalpa de tva svenska cyklisterna och ropade darfor hogt runt omkring sig att vi skulle fa bajsa pa hans toalett. Vi skamdes lite och ett par gammla gubbar som satt och samtalade under ett blommande korrsbarstrad skrattade hogt och vinkade. Mannen visade oss runt pa sin gard och lat oss titta pa hans grisar och kalkoner. Hans fru och dotter kom ut och undrade vad som forsiggick. Mannen ropade aterigen att han tankte lata oss bajsa pa hans toalett. Vi stod lite tafatt brevid grisburen och log obekvamt mot hans fru och tonarsdotter som kvavde varsitt skratt.

Efter det exotiska toalettbesoket for vi vidare och kom vi in pa en avtagsvag och fick antligen medvind den sista biten till farjan utanfor staden Calarasi. Vi irrade runt utan att forsta vart vi skulle kliva pa men hittade tillslut en biljettlucka dar vi hoppades pa att kunna kopa biljetter med visakort. Det kunde inte och kvinnan forklarade att vi maste cykla tillbaks de 8 km till staden for att hamta pengar. Vi fragade om vi kunde betala med dollar och sag overdrivet oroade ut. Hon suckade djupt och sade att vi fick aka gratis. Yippie!

Farjan visade sig vara en rostig pontong som slapades fram med hjalp av en bat. Vi stirrade oroligt pa nar en tung lastbil rullade pa den lilla plattformen och en kvart senare vevade en gammal man upp kanterna med hjalp av en vev. Vi rorde pa oss och flot sakta fram over det sakta strommande vattnet. Solen stod lagt och det glittrade varmt nar ljuset reflekterades i vara ansikten. Vi rullade av cyklarna pa andra sidan och traffade de forsta svenskarna under resan. De hade varit pa besok i staden Silistra och var pa vag i motsatt riktning till Bucarest. Vi rullade in till gransstationen och visade vara pass for en man i uniform. Han valkommnade oss och nar vi rullade in i Bulgarien markte vi genast nagot som vi inte var beredda pa. Allt var skrivet med Kyrilliska bokstaver och vi virrade omkring i jakt pa en bankomat. Nar vi tagit ut lite pengar och kopt mat cyklade vi over en kulle och rullade in cyklarna brevid nagra gamla trasiga hus. Vi slog upp taltet en meter fran den Rumanska gransen som var markerad med ett rostigt stangsel och ett gammalt obemannat vakttorn. Det var helt stjarnklart och vi lag lange och pratade och spanade efter stjarnfall och sateliter innan vi somnade i vara sovsackar som vi rullat ut pa backen.

Nar vi vaknade stralade solen varmt i vara ansikten och vi hoppade upp entusiastiskt och laddade pa det grymma vadret. Vi hade garna cyklat nakna men av forklarliga skal tog vi av oss allt forutom cykelbyxorna. Tva svenska killar som lamnat Sverige under vintern och inte hunnit vanja sina bleka kroppar vid solljus. Det var en valdigt rolig men korkad ide och ni kan sakert forestalla er hur populara vi var i vaggrenen. Turistbussar och alla passerande bilar tutade hogt och folk skrattade och pekade nar de passerade de tva rullande tomaterna som stortade fram i solglasogon och atsittande cykelshorts.

Vi at lunch pa en fotbollsplan brevid en nerlagd skola och Oscar ertappades med att bajsa i skogen. En man som vallade far kom gaendes med sin hast och Oscar han precis dra upp sina byxor och latsas som att han var ute och beskadade naturen. Mannen gjorde oss sallskap vid lunchen och nar vi forklarade vad vi holl pa med log han med sina manga gluggar mellan tanderna. Han pillade runt med en pinne i graset och tittade avslapnat pa faren som at av det tjocka graset pa fotbollsplanen. Efter en stunds funderande kom han fram till att det var omojligt att cykla till staden Dobrich som lag 60 km bort. Det var for langt!

Vi at upp var lunch at tog farval av mannen. De sista kilometrarna innan Dobrich var vi helt utmattade och vara kroppar sved av solbrannan. Vi at snabbmat i staden och med varkande kroppar orkade vi knappt cykla ut. Vi bestamde oss for att sova i en buske i stadens utkant. Tillsammans med en mangd av skrap och petflaskor somnade vi med svidande lar och overkroppar i den lilla busken och vaknade dagen efter av att manniskor gick runt pa andra sidan buskaget och jobbade pa en aker.

Vi behover inte ga in sarskillt djupgaende i vara olika kroppsliga besvar, men som en foljd av den okade svettproduktionen och det varma vadret borjade vi fa problem med skavsar mellan skinkorna och gjorde ett stort projekt av att hitta vaselin att smorja med. Nar vi pomenerade in pa ett apotek stirrade mannen bakom disken pa oss. Tva solbranda och svettiga killar som fragade efter vaselin och pekade pa sina rumpor. Att doma av hans min forstod vi snabbt att han misstolkat oss nar det gallde vad vi tankt anvanda vaselinet till. Emil skrattade lite nervost och forsokte fortydliga sig men mannen skakade bara pa huvudet.

Vi fick cykla pa med heltackande kladsel i skydd undan solen och med blasor mellan skinkorna. Nar vi tillslut narmade oss havet kande vi den kalla luften blasa emot oss och vi trampade pa mot narmsta badort. Vi rullade ut i sanden och skrek hogt av gladje och hoppade runt. Vattnet var 8 grader varmt sa vi avstod fran att bada men unnade oss en glass och satt och lyssnade pa havet. Vi bestamde oss for att vi skulle hitta en bra sandstrand langre fram dar vi skulle vila nagra dagar och cyklade vidare langs intressanta vagar brevid havet. Vagarna klattrade upp och ner och efter svettiga bestigningar av backar blickade vi ut over Svarta havet och pa hoger sida om oss hade vi lummiga skogar. Tyvarr var kuststrackan sonder exploaterad (inte sa ovantat) och vi kunde inte komma at nagra strander utan nastan behova bryta oss in pa nagot lyxigt resort dar feta ryssar med magvaskor och solhatt satt och klamde i solen.

I en by kopte vi pa oss en 7 liters dunk med vatten och ingredienser till en lyxmiddag (kyckling, fetaost, buljong, pasta). Emil lastade pa allt pa sin cykel och forsokte bedomma om det skulle halla. Trettio minuter senare skulle vi fa veta att sa inte var fallet. I en nerforsbacke mot kuststaden Varna hordes en fruktansvart hog small fran Emils cykel. Vi stannade och stirrade pa Emils bakdack som hoppat ut och den sondersmulade slangen.

Av med all packning och upp och ner med cykeln. Vi bytte slang och forsokte igen. Tvahundra meter senare hordes ytterligare en small som ekade mellan de stendoda strandhotellen. Emil hoppade av cykeln och sag ut som en galning. Han var nara pa att slunga ut 7 litersdunken i havet innan Oscar stoppade honom. Vi packade om och lat Oscar ta dunken. Det hade blivit morkt och vara planer om att hinna sla upp taltet innan morkret och ata middag var krasade. Den sista cyklingen in i Varna var bitter.

Vi fragade nagra killar vart vi kunde hitta narmsta strandremsa och fick lite olika forklaringar. Vi borjade cykla men efter 5 minuter bromsade vi in.

- Nu javlar skall jag hitta riktigt vaselin!

Emil klev av cykeln och spatserade bestamt in i en porrbutik. Den professionella kvinnan i butiken visade upp deras stora sortiment av glidmedel och olika errektionsforhojande kramer. I andra sidan av butiken stod en medelaldersman och studerade en gigantisk penisatrapp. En kvart senare kom Emil ut med en liten tub glidmedel. Vi smorjde in vara omma skinkor och cyklade vidare utan besvar. Vi hittade aldrig stranden som killarna pekat mot och hitade oss sjalva i backmorkret i vaggrenen till en trafikerad motorvag. Resans storsta antiklimax. Vi hade laddat och pratat hela dagen om vilken otroligt vacker strand vi skulle hitta och vilken fantastisk middag vi skulle ata. Men...plotsligt...vad ser vi?

Stangslet vid sidan om motorvagen tog slut och vi slapar cyklarna in pa en sandvag. Vi foljer vagen uppat och mots av den formodligen vackraste utsikten under hela resan. Vi hade kommit till toppen av en kulle och kunde se hela storstaden Varna lysa langt bort i bakgrunden. Vi sag havet och stjarnhimmlen. Helt otroligt. Utmattat satte vi oss ner och stirrade pa stadens varma ljus som reflekterades i vattnet. Formodligen det basta sattet man kan se en stad pa. Pa langt hall, langt borta fran trafiken, oljuden och de manga konstigheterna som stader alltid bjuder pa.

Vi at middag och sov bada med vara talt oppna for att kunna stirra ut over staden nar vi vaknade da och da.

Foljande morgon vaknade vi av den mordande varmen. Sandkullen var en stekpanna och vi drack mangder med vatten medan vi vilade oss i taltets skugga. Vi tankte forst tillbringa en vilodag pa kullen men var inte helt nojda med platsen eftersom vi inte hade nara till nagot supermarket dar vi kunde inhandla kall lask eller dyl. Vi bestamde oss for att plocka ihop och cykla vidare nagon kilometer. Dagen innan hade Emil tagit slut pa sina extra slangar och vi cyklade lite oroat vidare. Det var varmt och det gick uppfor nar den odesdigra smallen fick oss bada att blunda och rysa. Emils sista slang hade smallt och ingen av oss blev sarkskillt arg. Vi bara tittade tomt pa Emils platta bakdack. Sedan borjade vi skratta!

En halvtimme senare stod vi med packningen avmonterad, vara cyklar i vaggrener och vara tummar i luften. Inga bilar var sarkillt lockade av att stanna nar de sag vara overdrivet glada nyllen och vara skrymmande cyklar. Efter en halvtimmes forsok gomde vi packningen i diket med storra framgang. Bilar stannade men nar vi berattade att vi ville tillbaks till Varna med vara tva cyklar och var packning akte da vidare. Tillsist kom en raddare i noden. En aldre herre som klev ut och fyllde sin lilla bil med Emils cykel och var packning upp till taket. Han var pa vag at helt fel hall men erbjod sig enda att kora tillbaks till Varna. Oscars cykel fick inte plats varfor mannen korde langsamt i vaggrenen sa att Oscar kunde cykla efter. Efter en timme var vi tillbaks utanfor en cykelbutik som just skulle stanga. Vi upptackte felet. Stalkanten pa dacket hade gatt sonder och darav ploppade dacket ut vid belastning. Emil kopte ett nytt dack och vi tackade var raddare tusen ganger men han viftade enkelt och log.

Nu var vi pa vag igen och vi cyklade ut samma vag som kvallen innan och rullade tillsist ut vara liggunderal pa en mycket vacker ang med vita och gula blommor. Morkret lade sig och vi hade aterigen en vacker stjarnhimmel ovanfor oss. Vi vaknade av ett motorljud. En stor jeep stod och lyste med helljuset rakt pa oss. Emil reste sig upp och kisade mot bilen. Den stod blixt stilla och lyste pa oss. Vad ville han? Bilen backade sakta med ljuskaglorna standigt riktade mot oss. Tva gula monsterogon som forsvann tillbaks i morkret. Vi blev lite oroliga. Tankte han hamta sina vanner och komma tillbaks for att lyncha oss eller var han bara lite nyfiken och undrade vilka vi var? Det fick vi aldrig veta for 5 timmar senare vaknade vi levande med alla lemmar pa plats och sag hur solen precis gick upp over horisonten. Helt otroligt!

Vi lagade grot till frukost och cyklade langs kustvagen mot Burgas. Vi hade en ide om att vi skulle forsoka hitta den valkanda stranden "Sunny Beach" och talta pa stranden. Konstigt nog misslyckades vi stenhart och cyklade fram och tillbaka langs kusten tills morkret foll. Nar klockan var 21 hittade vi slutligen en skylt som pekade at det hall vi just kom fran och gav upp. Vi rullade ner cyklarna i en by och slog upp vara talt pa stranden.

Morgonen efter vaknar vi av att en man star utanfor talten och tittar lite forvanat pa oss. Vi vinkar och han skrattar lite och skakar pa huvudet. Galna svenskar, tankte han nog. Vadret hade vant och det ar mulet sa vi gav upp vara drommar om att fa steka pa en strand vid havet en heldag. Vi cyklade tillslut in till Burgas bada trotta efter de senaste dagarnas aventyr. Emil hade fatt rejalt ont i knat och hoften sa vi orkade inte leta runt efter ett vandrarhem for lange utan tog in pa stadens billigaste hotell. Det marktes att det var billigt for nar vi kom upp pa rummet och skulle tvatta handerna sprangdes ett ror i badrummet och vi ringde panikslaget ner till receptionen som skickade en trott och bister rormokare upp till vart rum.

Det kan lata som att vara dagar i Bulgarien har varit ganska jobbiga med manga problem och mcyket krangel men vi har delat manga skratt och har njutit rejalt i varmen och av den trevliga cyklingen.

Det var allt for denna gang och nasta gang vi hor av oss har vi lamnat Europa bakom oss och befinner oss i Istanbul. Tills dess hoppas vi att alla lasare njuter av varen i Sverige. Fortsatt kommentera och skriv garna nagra rader i gastboken!

Emil och Oscar

PS. Bilder fran Bulgarien kommer upp i Galleriet senare! DS.