Höga bergspass och skräcknätter (Dag 24 - 1103 km)

Vi har lamnat Polen och befinner oss i skrivandets stund i Ungern. Den senaste veckan har varit mycket handelserik och det kanns som att ett ar har gatt sedan vi lamnade Sverige. Livet ute pa vagarna gar inte att jamfora med livet hemma.

Som vanligt nar vi skall lamna en stad efter en vilodag sov vi ut ordentligt och satt bada rejalt svettiga i Tinas (var vard i Krakow) sovrum och skrev ner det foregaende blogginlagget. Vi lamnade forst Krakow runt kl. 18 efter att ha tryckt i oss lite mat och cyklat runt i staden i dagsljus. Krakow ar utan tvekan den vackraste staden hittills under resan.

Nar vi skulle hitta ut ur staden korsade vi for sista gangen floden Wisla och siktade mot bergen och den stora skidorten Zakopane. Eftersom vi borjat cykla sa pass sent borjade det skymma omedelbart och vi fick ta pa oss vara reflexvastar och i morkret motte vi de allt mer branta backarna och den kalla bergsluften nere i dalarna.

Nar klockan blivit nio rullade vi in cyklarna vid en bensinmack och Emil passade pa att fylla bransleflaskan till vara bensinkok. Vi delade pa nagra mackor och kex varpa vi cyklade vidare langst en vag som till en borjan var ratt platt men efter en halvtimme borjade leta sig uppat i morkret. Vi tappade bada greppet om tiden och cyklade pa mil efter mil. Det borjade efter ett tag kannas rejalt i benen att vi cyklat uppfor i 3 timmar och vi trodde knappt vara ogon nar vi sag ett svagt upplyst tra hus med skylten PUB pa dorren narma sig langsamt. Vi hade natt toppen av "passet" och parkerade cyklarna utanfor huset. Nar vi oppnade dorren och spatserade in mottes vi av 10 stirrande ogon. Det ar svart att smalta in nar man har en pannlampa, reflexvast och luktar som om man inte duschat pa tre veckor.

Vi gick fram till baragaren och forsokte forklara att vi ville ha varm choklad. Han pekade lite pa vaggen bakom sig dar han hade en rad olika alkoholhaltiga drycker uppradade. Vi forsokte beskriva varmchoklad med olika gester utan framgang tills en kille som satt med sitt kompisgang bakom oss kom till undsattning. Han hjalpte till att oversatta och efter tre minuter kom baragaren ut med varsin kopp varm choklad.

Nar vi senare berattade for killen som hjalpt oss oversatta att vi cyklade till Kina holl han pa att satta olen i halsen. Han berattade upphetsat for sina vanner om var resa och att doma av minerna var det fa som trodde pa oss. Vi sjalva blev mycket forvonade nar vi upptackte att vi cyklat till tolvslaget och lamnade puben efter att vi druckit upp var choklad. Vi rullade ner nagra hundra meter och drog in cyklarna i skogen dar vi satte upp talten. Innan vi krop in i sovsackarna lag vi ett tag pa rygg och stirrade upp pa den stjarnklara himmelen som skymtade bakom den tata skogen. Vi at upp vara sista mackor som vi sparat fran Krakow och somnade tungt efter dagens cykling.

Foljande morgon sken solen och vi vaknade runt klockan 10 och borjade cykla strax efterat. Efter en lang nerforsbacke kom vi till en by dar vi besokte den enda oppna affaren for att kopa frukost och njuta av solen pa graset utanfor. En gammal gumma kom forbi och stirrade pa vara cyklar. Hon viftade lite irriterat och vi tror att hon forsokte kommunicera att de stod lite ivagen for att hon skulle kunna komma in i butiken. Vi forsokte tillmotesga hennes klagomal men hon satte sig istallet pa en pall utanfor butiken och stirrade buttert pa oss. Vi hade manga ganger fatt hora fran ungdomar i Polen att de gamla damerna i landet hade en favoritsysselsattning. Att klaga pa allt och alla. Efter att ha stirrat argt i tio minuter vandrade hon vidare med sin kapp utan att sa mycket som ha satt sin fot i butiken.

Efter att vi bada tagit en promenad in i skogen for att filosofera och utratta behov borjar vi cykla upp for dagens forsta serpentinvag som dock stod sig slatt mot de backar vi senare skulle komma att cykla upp for. Efter att ha natt toppen bar det av ner igen och naturen ar slaende vacker. Det borjade mer och mer kannas som sommar och nar klockan var ett tog vi oss en titt pa termometern som visade 18 grader! Nog har vi haft en jakla tur med vadret tankte vi. Vi korsade hela Polen i Mars med bara en dag regn.

Livet pa cykeln ar valdigt enkelt ibland. Den sista dagen i Polen flot allting pa trots de langa backarna. Vi kopte mat langs vagen och laddade upp med nagon laskedryck i en affar. Bergen kom narmre och narmre och helt arligt var det bara med entusiasm som vi sag de langa uppforsbackarna narma sig. Nar eftermiddagen sa smaning om narmade sig sitt slut och himmlen skiftade i farg och gav snotopparna pa bergskedjan gula och roda nyanser narmade vi oss gransen. Bergen reste sig hogt over vara huvuden och den vackraste cyklingen i hela Polen hittar man definitivt den sista milen innan gransovergangen.

Efter en lang nerforsbacke i vilken vi kom upp i 57 km/h var vi framme i Lysa Polana, den by dar vi korsade gransen. Vi var bada taggade som tusan och blev valdigt besvikna nar vi insag att ingen bister granspolis eller kontrollant tankt titta pa vara pass. Gransen mellan Polen och Slovakien var en liten skylt som deklarerade att vi nu minsann var i Slovakien. Vi tog lite kort och cyklade pa uppfor tills vi kom till en by dar vi fragade oss fram efter boende. Ett ungt par pekade lite flyktigt ner nagonstans langst vagen och vi trampade pa tills vi motte en man som kom promenerande langs vagkanten. Vi fragade honom om han kande till nagot vandrarhem i narheten varpa han synade oss en kort stund och viftade mot en trabyggnad ett tiotalmeter bort. Han muttrade aven nagot vi inte forstod och promenerade sjalv mot huset han pekat mot. Vi foljde efter honom tills han forsvann in i byggnaden som sag ut att vara ett privat hem. Vi gav varandra en lite fragande blick och parkerade cyklarna utanfor och vantade lite forvirrat pa att nagot skulle handa. Efter nagon sekund kom mannen ut och pekade pa cyklarna och sedan in i hans vardagsrum. Vi drog in de i ett mysigt rum med massor av brate och tavlor hangandes pa vaggarna. Mannen som uppenbarligen inte talade nagon engelska kom ner fran en trappa bakom en dorr och bad oss folja med upp. Val uppe forstod vi att mannen bodde i huset men att han hyrde ut delar av overvaningen till resenarer (framst skidakare pa semester)

Vi betalade 60 kr for rummet och at aven en rejal middag med varsit glas tjeckisk ol. Vi sov gott foljande natt och at en rejal portion med schnitzel och friterad ost till frukost. Vi hade namligen observerat att vagen vi skulle folja ledde genom ett pass pa 1024 meter och kande darfor att vi behovde en frukost som vi kunde sta oss pa.

En haltimme senare befann vi oss i foten av uppforsbacken som kom att bli valdigt svettig. Vagen var ratt otrafikerad och vi kunde njuta av vara korta mikropauser och halla i oss mangder av vatten. Emil smuttsade ner sig rejalt nar han skulle lyfta pa kedjan som hoppade ett par ganger och justera vaxlarna och sag ut som en langfardcyklist som cyklat genom oknen i 3 manader snarare an tre veckor. Vi kom upp till toppen och blev forvanade over hur snabbt och enkelt det gatt. Pa vag ner skrek vi till nar vi tittade at hoger dar ett enormt berg reste sig hogt upp ovanfor vagen. Vi som vant oss vid den monotona och stundtals platta cyklingen i Polen blev som besatta av de vackra bergen och pausade i princip var tionde minut bara for att andas in den friska bergsluften som luktade riktig sommar blandat med barrskog. I en liten affar kopte vi vatten och en man kom fram och fragade lite om vara cyklar. Som vanligt holl han pa att ramla baklanges nar vi forklarade att vi cyklade till Kina. Han artikulerade ordet Kina pa Slovakiska ett par ganger och mumlade nagot for sig sjalv innan vi cyklade vidare.

Vagen foljde en back med klart bergsvatten och efter passet som lamnat bakom oss hade vi konstant nerforslut i 2,5 mil. Vagen ringlade sig ner genom vackra dalar och pa sidorna klamrade sig barrtrad och genuina alphyddor fast vid sluttningarna. Emil borjade vissla pa "sound of music" (de fa melodier han kunde) och vi lat bada bli att trampa sa ofta det gick for att bara njuta av omgivningen.

Kvallen innan nar vi atit middag hos mannen som hyrde ut sin lagenhet samtalade vi med en annan slovakisk gast om cyklingen i landet. Han hade varnat oss upprepade ganger for "the gypsies". Pa honom lat det nastan som att det var en helt annan sorts manniska som levde som vildar ute i skogen. Vi tog hans ord med en rajal nypa salt vilket han sag och besvarade med att nicka och forklarade att vi skulle fa se vad han menade. Sorgligt nog var hans beskrivning av romernas situation i landet inte langt infran sanningen.

Efter nerfors cyklingen svangde vi namligen av pa en liten liten landsvag for att ta en genvag mot staden Poprad dit vi skulle. Vagen var ensam och otrafikerad och efter en kraftig hogersvang akte vi under brakdelen av en sekund tillbaks i tiden och cyklade genom nagot som kunde ha varit en by pa medeltiden. Barn stod och hogg ved och slapade pa karror med ved. Det fanns ett trevaningshus i betong men annars bestod byn endast av ruckel. Allt var byggt av platbitar och kvistar. Vi fick inte kanslan av att nagon ville oss illa men alla tittade pa oss. De vuxna med tomma blickar, barnen med lite mer nyfikenhet. Det var en riktig upplevelse att cykla genom byn. Man skams lite for att man sjalv har det sa gott stallt och sa inser man att Sverige ar ett land langt bort fran verkligheten. Det ar en kansla som vaxt sig mycket starkare ju langre in i osteuropa vi kommit. Det spelar ingen riktig roll vad som star pa distansmataren utan det som far en att kanna sig langt bort ifran hemmet ar den otroliga skillnaden i hur folk lever langs vagen.

Vi kom tillsist till staden Poprad. Oscar hade under de senaste dagarna borjat intressera sig mer och mer for foto och bestamde sig for att kopa en systemkamera i staden. Vi ar dock bada valdigt nojda med den Lumix-FT3 som Panasonic skankt oss som vi spelat in manga videoklipp med. Ta en titt i galleriet!

Efter att vi kopt kameran erbjod sig en kille i butiken att hyra ut sin lagenhet till oss for en natt och vi cyklade efter hans bil genom morkret till en fin villa i staden. Vi slog upp stormkoket pa mannen golv och kokade makaroner till middag innan vi somnade. Foljande morgon ringde Tv4 och berattade att de ville att vi medverkade i Nyhetsmorgon pa Mandagen vilket vi garna gjorde. Vi borjade cykla ut ur staden och besegrade ett tufft bergspass med valdigt langa serpentinvagar som klattrade fran vanster till hoger upp langst bergsryggen. Ibland nar vi pausade pa vagen upp hade vi mycket svart att tro att vi skulle orka ta oss upp till de tvargaende vagar som vi sag i fjarran hogre upp langst passet.

Efter sakert tva timmar var vi uppe och pa 5 minuter var vi nere pa andra sidan igen. Vi foljde en back ner genom en dal med branta bergsvaggar pa bagge sidor tills skymningen da vi cyklade uppfor ytterligare en gang. Nar vi kommit upp var det nastan kvall och vi sag en ringlande serpentinvag ta sig ner till en by nere i morkret. Vi tog nagra kort och gled ner for den 8 km langa backen. Eftersom vi fortfarande hade krafter kvar vid morkrets inbrott cyklade vi vidare pa flacka vagar med malet att sla lager utanfor den Slovakiska staden Roznava. Efter tva timmar var vi strax utanfor staden. Vi struntade i att sla upp talten och lade ut liggunderlagen bakom en buske brevid ett falt. Vi var tyvarr inte kloka nog att kolla vad som fanns pa andra sidan busken och vaknade pa morgonen av att sniglar och grodor klattrat upp ur ett trask och invaderat vara sovsackar och utrustning.

Vi borjade cykla runt 10 och sprang in med cyklarna pa Tesco dar vi kopte pa oss mat for nagra dagar. Vi lagade makaroner med korv till frukost och strax efter att vi lamnat staden fick Emil sin och aven resans forsta punka. Han hade varit lite val valdsam da han pumpat dacket och lyckats slita sonder gummit vid ventilen. Han slet av sig sina klader i sommarvarmen och paborjade lagningsarbetet. Efter att vi var fardiga skulle Emil kila in skogen for att kissa. Han hade knappt kommit in i busken forann man horde ett hogt skrik och en panikslagen Emil som rusade ut ur busken.

"Ett stor lurvigt djur i busken!"

Vi gick bada tillbaks for att undersoka och hittade en riktigt stor, lurvig och stendod hund. Det ar valdigt vanligt med doda djut langs de vagar vi cyklat langs men det ar sallan bilisterna engagerar sig i att dra undan djuren och gomma de i buskarna. Bland de manga overkorda djur vi stott pa har vi sett ett par enormt tillplattade katter, ett radjur som pa nagot outgrundligt vis delats pa tva och en handfull mosade faglareller utsmetade gravlingar.

Efter punkteringen cyklade vi vidare i stadigt tempo och nadde gransen till Ungern runt klockan 18. Vi var bada pigga och ville garna cykla vidare. Vi ville ocksa komma bort fran huvudvagen och bestamde oss for att ta en genvag genom att cykla langs smavagar mot staden Nyiergyhaza. Vi blev genast overaskade av att vagarna var fullstandigt tomma. Under tre timmar motte vi endast 2 bilar. Skicket pa den lilla vag vi bestamt oss for att folja var uselt och stora gropar och sprickor korsade vagen. Pa sidorna hade vi graskladda kullar och fin lovskog och nar morkret lagt sig tryckte vi i oss mackor med kopiösa mangder majonas.

Efter den korta pausen gick det bara utfor och vi skulle snart paborja den jobbigaste kvallen/natten under resan. Efter en halvtimme rullade vi in i en mycket fattig by och fick genast daliga vibbar nar vi sag folk sta lutade mot trasiga husvaggar i morkret och i mitten av byn stod ett gang ungdomar som genast fick syn pa oss nar vi kom cyklandes med pannlampor och reflexvastar. En kille borjade skrika nagot i stil med "Swezi" och strax efterat horde vi hur nagot slog i graset till hoger om oss. Vi forstod snabbt att de hade borjat kasta stenar mot oss och vi cyklade vidare utan att verka berorda trots att vi inners inne borjade bli riktigt radda. Vi forsokte halsa glatt pa ytterligare ett gang ungdomar som stod i utkanten av byn men mottes bara av skrik. Sa fort vi kommit ut ur byn cyklade vi pa allt vad vi hade och eftersom manniskorna verkade ha noterat att vi var svenskar halade vi flaggan som vi hade langst bak pa cykeln.

Det ar verkligen sorgligt vad manga ar av fortryck och forakt kan gora med manniskor. Och vi borjade kanna oss illa till mods och ville bara hitta nagonstans att sova men skulle strax bli trakasserade ytterligare en gang. Dock av stora hundar. Vi hade cyklat igenom ytterligare en by och var precis pa vag ut ur den nar vi horde hoga skall narma sig. Vi hoppades for guds skull att hundarna var kopplade. VI hade hunnit cykla forbi en bit innan vi horde ett gang hoga skall precis bakom oss. Da det var morkt kunde vi inte urskilja hur manga det var men det var atminstone tva stycken som jagade oss i 2 km. Nar energin holl pa att ta slut och vi bada var pa gransen till att sacka ihop lade hundarna av och forsvann i morkret.

Vi klev utmattade av cyklarna och ledde in de i skogen. VI var bada helt slut och rullade ut liggunderlagen utan att sla upp talten. Det hordes hoga hundskall och konstiga ljud i morkret runt oss. Vi hade svart att somna och forsokte bada svalja vart forsta intryck av Ungern. En oförglömlig kvall av stenkastning och hundjakt. Hundarna fortsatte skalla som om det var nagot i skogen som retade upp dem. Var det vi? Formodligen inte.

Mitt i natten vaknade vi upp med hjartat i halsgropen. Stjarnhimmlen skymtade hogt ovanfor oss men vi agnade inte sarskillt mycket tanke at den. Hoga skrik hordes tio meter ifran oss och de rorde sig runt oss i ringar. Vi trodde att nagon hade upptackt var taltplats och tankt trakassera oss men forstod genast att det var ett galet vildsvin som gick loss i skogen runt omkring oss. Efter tio minuter lat den oss vara och vi somnade om. Morgonen efter vaknade vi efter en natt utan sarskillt mycket somn och var helt kraftlosa.

Vart forsta intryck av Ungern var valdigt negativt och morgonen var tung. Runt var sovplats syntes djupa gropar i marken efter vildsvinets bokande. Vi ville bara bort fran skogen och de sma vagarna och borjade cykla utan frukost. Efter 2 timmar rullade vi utmattade in pa en bensinmack vid huvudvagen och kopte lask och lunch som vi havde i oss. Vi bestamde oss for att ge sma vagarna en till chans i dagsljus vilket var tur da vi fick en helt annan bild av landet under dagen. Vadret var varmt, nastan 22 grader och vi cyklade forbi otaliga vinodlingar och kunde efter ett tag inte halla oss. Vi cyklade in pa en gard och bad om att fa smaka lite av det lokala vinet. I solen smakade vi pa den sota drycken och vilade oss ett tag innan vi cyklade vidare.

Vagarna var platta och det kandes nastan som att vi var tillbaks i Polen. Vid kvallstid kom vi in till staden Niyeryhaza och letade runt i en dryg halvtimme efter ett stalle att sova pa. Vi vande i dorren till det centrala hotellet nar vi sag att det kostade 90 Euro och hittade tillslut ett pensionat dar dorren var last. Vi knackade pa och en bister gumma stirrade ut genom dorrspringan. Vi forklarade att vi behovde nagonstans att sova for en natt. Hon stirrade fortfarande pa oss. Vi gestikulerade pa vanligtvis och lade handerna till kinden for att visa att vi ville sova. Hon stirrade fortfarande pa oss och skakade pa huvudet nar hon sag vara cyklar. Hennes son kom strax till dorren och forklarade att de inte hade nagra rum kvar for natten. Vi fick ga vidare till nasta dorr dar det lag ytterligare ett pensionat som lat oss bo i ett dubbelrum.

Nar vi vaknade imorse skulle Tv4 ringa upp oss och vi vantade spant pa samtalet. De ringde en minut innan sandning och vi han precis fa kontakt med studion och saga hej innan samtalet brots. Vart simkort var knas! Pinsamt! Forhoppningsvis far vi en chans till nar vi har ett battre simkort senare under resan!

Nu skall vi bege oss mot gransen och ta oss an Rumanien som vi ser fram emot. Vi har hort att det ar annu vildare hundar dar och har borjat rusta oss med nya taktiker. Vi hoppas kunna blogga igen i Bucarest eller ev. i Bulgarien.

Vi vill aven passa pa att tacka alla fantastiska lasare och era kommentarer. De fa ganger vi har tillgang till internet ar det alltid mycket roligt att lasa vad ni skrivit, fortsatt sa!

Kolla in de nya bilderna fran Polen, Slovakien och Ungern i galleriet!

Mvh

Emil och Oscar