Aventyr langs Polska vagar (Dag 17 - 722 km)

Sedan sist har vi cyklat fran Torun ner genom centrala Polen och befinner oss nu nere i Krakow for att fortsatta till gransen och ta oss in i Slovakien.

Vagen ut ur Torun var ett riktigt aventyr. Vi borjade med att lamna internetcafeet och fylla vara magar med nagot som kallas for Capienkanka. En macka med mycket smallt ost och champignioner. Vi at de bada mackorna staendes och slukade andaktigt i oss pommes frites. Sedan begav vi oss over floden Wisla for andra gangen under var resa och cyklade pa ut i Toruns sodra fororter. Vi fragade ett flertal personer om hjalp att hitta en liten liten vag som vi trodde skulle bli mysig att cykla pa men fick inget tydligt svar pa hur vi kunde hitta den.

Efter en timme var vi inne pa en vag som enligt oss passade overens med den pa kartan. Efter att cyklat bara 10 minuter borjade vagen andra form och "konsistens". Fran att ha varit bred och asfalterad blev den genast en 2 meter bred sandstig. Det var fullstandigt omojligt att cykla pa den sa vi fick dra cyklarna for det mesta. Vi blev svettigare och svettigare och stirrade bada lite skrackslagna pa varandra da sandstigen gick forbi en skylt som tydligt forestallde en bomb samt nagon mening pa polska som vi ej forstod. Vi bestamde oss for att det formodligen inte var nagon allvarlig fara, vi hade ju trots allt kevlardack.

Efter att ha dragit cyklarna i en timme borjade bombskyltarna komma allt tatare och sandvagen forvandlades till en mycket marklig betongvag konstruerad av sammanfogad betong block med spretiga armeringsjarn som pekade upp ur de naggade kanterna och sprickorna. En halvtimme senare gick det upp for oss var vi hade hamnat.

Vagen var en transportstracka for pansarvagnar och runt omkring oss lag sondersprangda militarfordon och bunkrar lag utplacerade runt oss. Vi hade hamnat i ett militaromrade. Och det dova surrandet som vi hort nagra minuter tidigare okade nu i volym. Over kronet pa en rad av tallar pa var vanstra sida reste sig en tungt bevapnad attackhelikopter som hovrade over omradet. Vi stirrade nu pa varandra och borjade gapskratta. Vilken grym vag ut ur Torun vi hade hittat!

Efter att ha slitit ut cyklarna ur militaromradet kom vi till en liten by i morkret. Vi drog pa oss reflexvastar och lampor och kopte pa oss middag i en liten "Sklep" (affar). Eftersom vi pga den tuffa cyklingen i sanden inte hade kommit sa langt bestamde vi oss for att fortsatta cykla trots morkrets inbrott. I morkret hande dessutom nagot. Vinden lugnade ner sig och vi blev fokuserade pa ett helt annat satt. I kolmorkret foljde vi sma landsvagar. Stjarnhimmlen var helt overvaldigande och kolroken fran de uppvarmda husen gav kvallen en typisk Polsk landsbyggdslukt. Vi har borjat gilla det ordentligt.

De galna hundarna stod och skallde oavbrutet nar vi passerade genom byarna langs vagen och da och da borjade nagon hund springa efter oss. Vi har hort att man skall forsoka behalla lugnet och verka oberord men under overasknings attackerna blev vi sa radda att vi cyklade pa som galningar och fick ibland cykla pa allt vad vi hade ca. hundra meter innan de gav upp jakten.

Nar klockan narmade sig elva pa natten blev vi tillsist trotta och letade forgaves efter nagon skog i det flacka akerlandskapet. Tillsist gav vi upp och smallde upp taltet pa en aker bakom en kulle. Vi kokade upp makaroner med buljong och tonfisk och somnade sedan som stockar.

Foljande morgon vaknade vi av ett oroande ljud. Ljudet av en traktor som tuggade pa nagra meter ifran taltet. Emil slet upp taltoppningen och stirrade trott ut pa faltet. En bonde stirrade tillbaka som om hans falt ockuperats av utomjordingar och pa plogen som han drog satt hans van blangde. De sade inget men vi kande oss lite illa till mods och packade darfor ihop vara saker sa fort vi kunde och cyklade vidare mot narmsta by dar vi hoppades kunna fa mat i magen. Tyvarr fanns ingen restaurang sa vi kopte pa oss enorma mangder brod, nutella, chips, ost och apelsinjuice och satte oss pa det lilla toget i byn. Det var en fantastisk frukost och solen borjade varma pa ordenligt. Nar vi atit oss matta hoppade vi pa cyklarna och tog oss ut ur byn pa den vag som skulle leda oss till motorvagen.

Vi tog en snabb rast for att utratta behov i skogen och medan Oscar forsvunnit in i den tata lovskogen rullade en gammal man pa cykel forbi. Han tittade intresserat pa vara cyklar och Emil forklarade att vi var pa vag till Kina (pa Emils otroligt improviserade Polska). Mannen trodde vi menade en by som hette nagot liknande i narheten men nar Emil forklarad igen och mannen verkade forsta borjade han skratta och viftade med armen. Han rullade vidare och verkade mycket road.

For forsta gangen under resan hade vi medvind och pa de platta vagarna cyklade vi ibland 30 km/h i snitt. Det tog inte lang tid innan vi var framme vid motorvagen som vi valde att folja de sista 30 km in till Lodz. Cyklingen var faktiskt helt ok tack vare breda vaggrenar. Nar morkret narmade sig tog vi i vanlig ordning pa oss var kvalls mundering och kom efter att ha cyklat 87 km fram till ett McDonalds dar vi pressade i oss hamburgare och drack varsin kaffe.

Vi ar valdigt nya med fenomenet "couchsurfing" men har borjat fa en kansla for vad det gar ut pa och hur det fungerar. Couchsurfing ar en comunity dar man lagger upp en profil och erbjuder sovplats och umgange at resande manniskor varlden over. Innan resan gjorde vi en profil och provade skicka ut lite forfragningar till olika manniskor i Polen med hopp om att hitta trevliga manniskor och boende. I Torun fick vi svar fran en kille i Lodz och bytte telefonnummer over natet. Nar vi satt pa McDonalds restaurangen ringde han och gav oss en vagbeskrivning till hans hem. Vi drack upp kaffet och fortsatte cykla men tappade som vanligt bort oss i de forvirrande fororterna. Efter att ha ringt fram och tillbaka ca. 7-8 ganger trodde vi att vi var pa ratt vag men irrade bort oss igen. Sa efter en timmes letande motte vi upp med Bartnik och Asha efter en cykeldag pa 100 km.

Val framme i deras hem visade det sig att de levde i ett kollektiv. Asha som var en mastare pa matlagning gjorde pasta med svampsas och vi delade en flaska vin tillsammans och pratade om resor och aventyr. Klocka hann bli nastan 2 pa natten innan vi lade oss for att sova. Nar vi vaknade gick vi med det samma ut pa en rundvandring i staden och sag det gamla gettot och tagstationen Radagast varifran tusentals offer for forintelsen transporterats till olika koncentrationslager i Polen. Det var sorgligt att ga omkring pa stationen och efter nagon timme lamnade vi museumet for att spatsera vidare i det blasiga vadret. Vi at mexikansk lunch tillsammans med Asha, Amir och Evelina och tog en svang forbi Lods stora huvudgata for att titta i butiker och fa en kansla for staden och atmosfaren.

Pa kvallen kom ytterligare vanner till de vi bodde hos och vi hade livliga diskussioner om livet, religionen och allt mellan himmel och jord. Nagot som borjat ga upp for oss ar att folk i Polen ar religiosa pa ett helt annat satt an i Sverige. Det ar t.ex. ganska vanligt att ungdomar i var alder gar till kyrkan pa sondagar vilket ar nagot valdigt frammande for oss.

Foljande dag lamnade vi Lodz och tackade for oss. Asha hade dessutom ordnat sa att hennes syster i en liten by soderut kunde ge oss en plats att sova pa. Vi cyklade darfor ut ur Lodz med malet att na byn Gidle samma kvall. Vadret blev samre och under eftermiddagen borjade det regna. Det var en lang dag och efter att ha cyklat pa i morkret och regnet kom vi tillsist fram till byn efter att ha cyklat 110 km. Vi var rejalt trotta men fick ett kungligt valkommnande. Marta och Piotr som vara vardar hette valkommnade oss och vi ledde cyklarna in till den lokala puben i byn dar middagen redan stod serverad. Vi hade knappt hunnit satta oss innan man stallde ner olglas pa bordet och sade: Welcome to Gidle!

Tillsist var vi 7 personer som satt runt bordet och en vodkaflaska fiskades upp pa bordet. Tva flaskor senare var alla rejalt glada och vi sjong snappsvisor och Marta berattade att byn fatt ett tillskott under natten. En liten kalv var fodd pa hennes farmors gard och vi bestamde att vi definitivt maste se den innan vi lamnade byn. Vi gick alla till sangs och foljande dag vaknade vi for att utmattade spatsera tillbaks till puben for att ata frukost.

I Gidle tittade vi pa den stora kyrkan som var smyckad upp till taket i guld. Kyrkan var tydligen valdigt kand och myten sager att en bonde for lange sedan hittade en trafigur forestallandes Maria Magdalena i jorden. Han fick en vision och bestamde sig for att bygga en kyrka. Den lilla trafiguren finns kvar och hangde pa vaggen bakom altaret omgardad av guld och symboler. Varje ar halls ocksa en cermoni i vilken figuren doppas i vin som pa sa satt sags fa helande krafter. I kyrkan lag rullstolar och kryckor kvar och de berattade att det var kvarlamnade hjalpmedel som funktionshindrade lamnat efter sig da de blivit helade i kyrkan. Om detta stammer eller inte spelar far man avgora sjalv men vi kopte i alla fall varsin liten kapsel med det heliga vinet i fall att vi skulle raka ut for nagot trubbel langs vagen till Kina.

Efer besoket i kyrkan gick vi till Martas hem dar hon bodde med sin farmor Anja som var 85 ar gammal. Vi blev bjudna pa varm mjolk som de mjolkat fran kossorna under morgonen och over en fika pratade vi med farmorn om hennes uppvaxt i Polen. Hon berattade hemska historier om kriget och hennes minnen fran barndomen. Vi forstod verkligen vilka djupa sar krigen och de olika ockupationsmakterna rivit upp i det polska samhallet. Nagot vi fick berattat for oss var hur aldre polacker fortfarande fyller sina kallare och frysar med kott och proviant for ett ar. Allt av radsla och vana fran kriget.

Efter att vi talat med farmorn gick vi ut pa garden och fick titta pa den nyfodda kalven. Det var fuktigt och otroligt varmt inne i ladan. Kossorna var gigantiska och mamman till kalven stirrade bistert pa oss nar vi nyfiket kikade in.

Efter en lang rundtur i byn bestamde vi oss for att cykla vidare och borjade cykla forst klockan 16 pa eftermiddagen. Vagen borjade genast bli kulligare som vi blivit varnade for men det var forst nar morkret lagt sig som de forsta mordar backarna kom. I skenet av pannlampan sag vi hur var egen andedrakt angade ur munnarna och vi trampade pa med var tunga packning i storre delen av en timme innan vi till sist kom upp pa en plata. Det var helt fantastiskt. Stjarnhimmelen var sa vacker att vi var nara tarar och langt borta sag vi det varma ljuset fran byar runt om kring. Vi vilade upp oss och drack ur vara vattenflaskor.

Manga som vi har stott pa langs vagen har fragat oss varfor vi valt att gora en sadan galen resa. Varfor vi cyklar med tunga cyklar genom morker och regn. Varfor vi lamnar vara vanner och familjer hemma for att leva nastan ett ar pa cykel. Det ar svart att forklara men nar vi stod dar uppe insag vi bada varfor. Alla uppforsbackar, alla stunder da orken tryter och alla de ganger man bara vill slanga cykeln i diket vags upp tusenganger over de fantastiska moten med manniskor vi har. En hel kvall av uppforsbacke i morker och en krypande hunger vags upp av en minut hogst uppe pa en kulle under en stjarnhimmel sa stark och vacker att man ryser i kroppen.

Efter den korta pausen cyklade vi ner for en lang nerforsbacke genom byar och cyklade aterigen upp for en backe for att sedan sla upp taltet bredvid ett kors pa en aker. Vi somnade nastan omedelbart.

Vi vaknade av att det blaste rejalt och att det var mycket kallt. Termometern visade att det varit 6-8 minusgrader och kladde pa oss rejalt med klader och packade ihop vara grejer for att sedan cykla ner till narmsta by. Val nere insag vi en trakig sak. Namligen att det var sondag och att byn i princip var helt igenbommad sa nar som pa en liten Sklep. Vi kopte pa oss brod och palagg i vanlig ordning och proppade i oss allt for att sedan cykla upp for en backe som holl pa att ta kal pa oss. Hela dagen bestod av langa uppforsbackar pa ca. 30 minuter och 5 minuters hoghastighetscykling ner igen, och sedan upp igen och sedan ner igen.

Vi som vant oss vid langa cykeldagar pa rakstrackorna blev nastan knackda nar vi efter lunchtid bara hunnit cykla 22 km men vi stretade pa. Ewa som vi sovit hos i Torun hade gett oss en kontakt i Krakow, Tina, som vi tankt mota upp med. Vi slog henne en signal nagon mil utanfor staden och efter den langsta nerforsbacken hittills och en maxhastighet pa 50 km/h var vi nere i staden. Pa vagen till den plats dar vi tankt mota upp med Tina och hennes van Magda stannade en bil och en kille kom ut och fragade lite om vara cyklar. Han berattade att han sjalv langfardscyklat i Marocco och vi delade epostadresser med varandra.

Val framme i staden motte vi upp med Tina och Magda som hjalpte oss med att lasa fast cyklarna i Tinas trappuppgang. Vi blev bjudna pa middag och planerade morgondagen som tankt spendera at att se Auschwitz och promenera runt i Krakow.

Besoket i Auschwitz var tungt och nar vi gick runt bland utstallningarna och de langa raderna av otaliga baracker skramdes man av hur djup ondska som lag bakom planeringen och utformningen av detta dodslager. Hur manniskor med sadan iver och med sadan utstuderad finess byggt upp hela lager och fabriker for att massutrota manniskor ar helt ofattbart. Vi blev sa trotta av att bara ta in alla intryck att vi sackade ihop pa bussen hem. Tillsammans med Tina och Magda spatserade vi sedan runt pa Krakows gator och imponerades av hur vackert allt var.

Nu skall vi alldeles strax lamna Krakow pa cykel och hoppas pa att bara kunna komma ut ur staden utan att komma vilse. Vi har tankt sla upp taltet nagonstans och forhoppningsvis cykla vidare och na gransen till Slovakien imorgon den 30 Mars.

Ha det bra och glom inte att titta pa de nya bilderna i galleriet och forhoppningsvis de filmer som vi forsoker ladda upp (Segt internet som ursakt!)