Intresset är stort

Det känns helt fantastiskt att intresset för resan är så stort.

I torsdags åkte jag (Emil) med tåg ner till Göteborg där jag föreläste hos vår nytillkomna sponsor Lofric. Jag kommer senare berätta lite mer om hur de hjälper oss och vad deras företag håller på med.

Det blev till att gå upp klockan fyra på morgonen för att hinna med tåget ner till Göteborg. På tåget serverades frukost och när solen började gå upp var jag nästan framme. Utsikten från fönstret och det dova mullret från tåget väckte djupa minnen från en tågluff jag genomförde för några år sedan. Lusten att resa iväg är läskigt stark nu.

I Göteborg bytte jag tåg mot Falkenberg där min kontaktperson på Lofric mötte upp mig. Jag var väldigt nervös inför föreläsningen och tog mig lite fika och förberedde allt med tekniken och mitt bildspel som jag förberett.

När jag tillsist fick börja prata släppte allt. Jag berättade om min uppväxt, om olyckan och om min väg tillbaka på benen och framför allt om cykelresan. Jag fylldes av sådan glädje när jag fick dela med mig av allt att jag var nära till tårar. Jag insåg när jag stod där vilken otrolig energi som cyklingen och den här kommande resan fyllt mig med under de senaste två åren. Hur den energin har tagit mig genom smärta, tvivel och kraftlöshet.

När jag talat färdigt såg jag att alla var mäkta förvånade över vad de fått höra. Några var tårögda andra strålade av värme. Jag kände att jag hade gjort ett avtryck och hoppas kunna fortsätta göra det.

På vägen hem bestämde jag mig för att omboka biljetterna och stannade i Göteborg för att äta middag med min vän David som flyttat ner för att plugga.

Intresset för resan och hemsidan är stort. Vi har rekordmånga besökare och våra videoklipp har länkats från flera olika cykelbloggar och facebooksidor.

Ryktet har spridits så långt att en cykelblogg som ägs av några studenter i Los Angeles till och med skrivit om oss på deras sida.

Flödet på hemsidan har tyvärr varit lågt då vi har haft en del att stå i men förhoppningarna är att jag skall kunna skriva oftare då jag snart slutar jobba.

Ha det grymt!

Emil