Vintercykling
Vintern närmar sig sakta och våra sommardäck har under sommarens träningspass hunnit rulla strax över 100 mil.
Nu närmar sig resan på riktigt. Det märks. Stressen börjar komma krypandes och tankarna skjuter omkring i huvudet. Har vi allt som behövs? Är vi tillräckligt förberedda?
Svaret är rätt oväsäntligt. Hur mycket saker vi än införskaffar och hur många mil vi än träningscyklar innan resan kommer vi aldrig kunna förutspå allt som kommer att hända. Vi kommer säkert att upptäcka att vi haft med oss alldeles för många tröjor eller att vårt reseapotek är på tok för stort. Att vår kondition inte alls påfrestas i samma utsträckning som vårt tålamod. Att våra föreställningar om vinkande människor och gästvänliga bybor är felaktiga.
Det enda riktigt viktiga vi kan ha med i vårt bagage är god vänskap och ett bestämt sinne.
Vid lunchtid i lördags lämnade vi tillsammans med Emils far Hemfosa pendeltågsstation. Det var en bitande men uppfriskande kyla som fick oss att trampa på. Vi gjorde allt för att hålla värmen uppe och hade efter en halvtimme redan cyklat 12 km genom kuperad terräng.
Vi cyklade genom spännande landskap med hagar fulla av tjocka får som lunkade runt. Det dröjde inte mer än någon timme innan vi parkerade cyklarna utanför ett gemytligt litet fik längst vägen där vi drack kaffe och åt mackor. Vi var dock lite oroade då Johannes började känna sig konstig i magen och blev en aning febrig.
Vi fortsatte och siktade mot Skanssundet där en färja väntade på att få ta oss över till Mörkö.
När vi var framme vid färjan började Johannes känna sig riktigt svag men kämpade tappert på med cykeln ombord på färjan. När vi gick av på andra sidan började kylan att bli riktigt bitande och vi tog på oss mer kläder för att sedan fortsätta längs med vidsträckta landsvägar över Mörkös platta åkerlandskap.
Efter att ha cyklat tvärs över Mörkö började mörkret lägga sig. Johannes kände sig nu tyvärr så pass dålig att han valde att avbryta dagens cykling. Vi cyklade tillsammans mot en passande mötesplats där vi ordnat med skjuts. Efter en dag av tapper cykling genom kylan avslutade vi med att önska Johannes ett snabbt tillfrisknande.
Jag (Emil) cyklade vidare med min far in längst en grusväg som tog oss ut på en frostig åker där vi några hundrameter från en sjö kunde se avlägsna bilar reflekteras från E4:an.
Vi var söder om Södertälje och hade en 4 mils cykling kvar dagen efter. Vi kröp ner i sovsäckarna och startade spritköket halvt liggandes genom tältöppningen. Det var en behaglig känsla när två konservburkar "Fleischtopf" sjönk ner i magen och värmde sovsäckarna.
Nästa morgon hade allt vatten frusit till is i grötkastrullen och leran i cykelskorna var stenhård. Vi nådde slutligen Södertälje vid lunch och drack två stora koppar Kaffe var tillsammans med några bakelser.
Det var synd att Johannes blev dålig men vi ser helt enkelt fram emot nya utmaningar senare i vinter då vi kan testa vår utrustning och njuta av det kalla klimatet som vi inom några månader lämnar bakom oss.
Emil och Johannes
Kommentera gärna inlägget:
Bidragsgivare
Du glömde väl inte lyssna på radio?
Om du inte hann lyssna på vårt radioprogram i Metropol kan du göra det genom spelaren nedanför.
Spännande och rolig läsning, verkligen!!