Längs forsar och fjäll

”Någonstans finns det ett djupt behov i människan som ringer i våra hjärtan. Som en djup klang från en kyrkklocka som fyller kroppen med ljud. Skelettet är en resonanslåda där det ekar i benmärgen när vildmarken kallar på oss. Det är lika ofrånkomligt som islossningen och vårflodens framfart. Som naturens alla förgängligheter och dess kretslopp. Lika ofrånkomligt som livets upphörande.”

Efter att ha ägnat en knapp månad åt sommarjobb och semester längtade vi efter att sammanstråla med naturen igen. Viljan att få komma tillbaks till det ursprungliga är när man lever i Stockholm alltid väldigt stark.

Istället för en fjällvandring eller cykeltur bestämde vi oss för att paddla. Vi följde tillsammans med vår vän Mats en serie sjöar och forsar under tio fantastiska dagar. Resan gick från ”Toskströmmen” nära den Norska gränsen ner till Innerdalsån vars vatten slutligen når östersjön vid Sundsvall.

Båtarna hyrde vi av Föllinge Hotagsbygdens Kanotcentral. Vi satt ett tag och kollade på kartorna medan kanotuthyraren gav oss rikligt med tips på vart vi kunde börja. Vi dividerade och hade ännu inte riktigt bestämt oss innan vi satte oss i bilen som skulle ta oss och kanoterna till start. På vägen såg vi hur dramatiska berg skar genom det Jämtländska landskapet och den otroligt vackra sjön Hotagen med en längd på mer än sju mil. Från bilfönstret såg vi en perfekt isättningsplats vid en träskylt som förklarade ”Toskströmmen”. Den serviceinriktade kanotuthyraren svängde av vägen och hjälpte oss vingla ner båtarna i vattnet och packa de med mat, kläder och prylar.

De första paddelhuggen i vattnet var frihet förkroppsligad. Att låta paddelbladet gräva sig ner i det klara vattnet och känna hur man bärs framåt på ytan var helt fantastiskt. Vi paddlade ett tag under tystnad och upprepade för oss själva i tysthet: ”vackert, sjukt vackert”

Vi fick kämpa riktigt hårt med motvinden de första kilometrarna vilket kändes bra. Nu var vi ute igen. En tiodagars inandning.

Den första delen av Hotagen var väldigt stor och det tog oss nästan en timme att korsa den. Eftersom vi la i båtarna runt fem var vi ganska redo att lägga oss och slog upp tältet och kastade ihop en snabb middag på stormköket. Johannes var tyvärr väldigt krasslig i början och la sig tidigt i hopp om att förkylningen skulle gå över. Medan den långsamma norrlandssolen gick ner drog Mats upp en stor gädda på sitt kastspö. Framför en midnattseld såg vi hur himmelen näst intill ofärändrad i sin ljushet fick strimmor av rött över sig. Myggorna dansade några meter bort, skygga för elden.

Nästa dag när vi vaknade upp var tältet stekhett. Tre grabbar hopklämda i ett tvåmannatält kravlade sig trötta och svettiga ut i den friska morgonen. Emil hade ont i ryggen och kände sig ovanligt stel medan Johannes fått en riktig feber. Vi fick helt enkelt åsidosätta våra skavanker och åt gröt med torkat frukt i en stilla andakt varpå vi paddlade vidare. Det var ganska härligt men motvinden gjorde paddlandet rätt så segt. Under våra kortare raster satt vi kvar i kanoterna bakom någon mossbevuxen kobbe i skydd från vinden. Vi roade oss med att titta på den handritade kartan kanotuthyraren gett oss som visade sig vara mycket mera tillförlitlig och översiktlig än de två fjällkartor vi köpt. Längs kanterna på kartan stod det märkliga anekdoter om gamla torpägare som mördat folk och pilar som markerade trevliga rastplatser. Allt var mycket charmigt.

Vi räknade i början på hur många dagar vi hade kvar innan vi behövde vara i Östersund för att ta tåget hem och märkte att vi inte fick hålla för högt tempo om vi inte ville lata oss på en camping i Lit (den ort där vi bestämt att bli upphämtade). Därför avbröt vi paddlandet vid tre tiden och ägnade resterande dag åt fiske. När Mats hade fiskat ett tag rullade en riktigt gammal vit SAAB ner för en grusväg och en man som druckit alldeles för mycket alkohol började predika om det goda fisket ett par kilometer längre bort längs vägen. Medan han talade satt en äldre herre bakom ratten och vrålade ut liknande budskap. De ville gärna skjutsa oss till sjön men när vi förstod att föraren också var under alkoholpåverkan avböjde vi tacksamt och fortsatte fisket där vi stod ända till kvällen. Mats fick en fin Öring som vi tillagade över eld.

När vi vaknade dagen efter duggregnade det en aning och vi packade snabbt ihop tältet. Vi hade knappt hunnit skjuta ut kanoterna innan vi såg ett enormt oväder närma sig från väst. När vi var vid mitten av den breda passagen av sjön hörde vi hur himlens vrede la sig över oss med sitt mörker. Vi han dra upp båtarna och vända upp och ner på de när himlen öppnade sig och blixtar slog ner. Emil svor till och utropade högt ”det haglar utav bara helvette” samtidigt som han viftade med en stor hagelkula som precis träffat honom på den kala hjässan. Vi tog skydd under träd och Johannes lade sig raklång under en av båtarna medan vi väntade ut regnet. När det upphörde märkte vi hur vindarna vänt och med två dagar av motvind ropade vi högt av lycka och kastade oss i båtarna fast bestämda att ta oss till slutet av Hotagen. Vi hade fått höra att det gick och få tag på hamburgare i byn vid slutet av sjön och paddlade för glatta livet. Det var otroligt svårt att styra när vågorna slog högt bakifrån men det gick fort och vi kunde inte klagade när vi knappt en timme senare drog upp båtarna sju kilometer längre ner.

Vi hade kommit till resans första kraftdamm och lade båtarna i ett dike medan vi promenerade till byn Laxviken. Berättelserna om hamburgerstället var som vi börjat gissa en sanning med modifikation. Ägaren av något som liknade ett turistcentrum sade beklagligt att matserveringen var bokad av en större grupp som strax skulle dyka upp. Vi stod på oss och fick tillslut schnitzlar med stekt potatis.

När vi ätit färdigt promenerade vi tillbaka och drog båtarna längs en skogsväg för att släppa i efter kraftdammen. Då vi var färdiga paddlade vi ner för första forspartiet och hittade en perfekt tältplats inklämd på en liten ö mellan två strömmande vatten. När solen sänkte sig över träden och den ceremoniella kvällselden flammade hörde vi hur vattnets djupa röster sjöng oss till sömns.

Nu väntade mindre sjöar och de strömmande vattendragen blev fler. Vi paddlade på i lugnt tempo och njöt av spegelblankt vatten och solljus som smekte oss i ansiktet med sin värme. En kväll hittade vi ett vindskydd där vi slog läger för natten. Vi lagade en god linsgryta över elden och badade för första gången i det iskalla bergsvattnet. Under natten sov vi under bar himmel vilket vi bittert fick ångra när vi vaknade runt klockan fyra med myggor surandes i svärmar både utanför och innanför sovsäcken.

Följande dag drog vi upp kanoterna vid en strand och vandrade längs en gudsförgäten väg för att ta oss till närmsta by och köpa lite råvaror och vin. Väl framme i byn svalde vi två liter juice och tuggade i oss varsin banan varpå vi liftade tillbaks till båtarna. Emil fick sitta i bakluckan. Vi tackade de fyra glada värmlänningarna i bilen och fortsatte dagens paddling med målet att nå Edsforsen till kvällen. När vi anlänt och slagit upp tältet hällde vi upp varsin kåsa med vin och grillade biffar i folie blandat med kryddor och cremé fraiche. Den natten var himmelen blodröd och fiskarna sågs som svarta konturer mot det brusande vattnet.

Vi hade efter sex dagar paddling nått den långa strömmen som skulle leda oss ner till slutet. Paddlingen var avslappnad och vi tillryggalade kilometrarna snabbare vilket gav mer tid åt fiske, mat och rogivande stunder framför elden. En dag såg vi bäver på riktigt nära håll. Efter två dagar slog vi läger vid en mycket vacker dal vars sidor var av skiffersten. Vi roade oss med att klättra upp för en brant och kasta ner de porösa stenarna som sprängdes i tusentals bitar när de nuddade marken. Till middag åt vi en god bryta med pasta, nötter, soltorkade tomater och tofu.

Dagen efter gled vi in till Lits camping där vi möttes av ett vänligt par i husvagn som bjöd oss på fika och senare skjutsade oss in till byn där vi åt en mäktig måltid beståendes av pizza och öl. Efter nio dagar var vi nästan färdiga. Då vi knappt hade pengar kvar efter brakmåltiden fick vi bo hos en vänlig man på andra sidan byn som lät oss sova i hans gäststuga.

Vårt samlade intryck av resan var inte bara att naturen är skön och att den bjuder på så mycket frihet och avslappning. Utan att mötet med människor längs vägen är halva grejen. När man färdas i frihet kommer man också med öppet hjärta och få möten blir lika lyckade som de i vildmarken. Vi kände oss uppladdade för hösten och den långa väg som stundar. På vägen lär vi oss mycket och något vi tar med oss inför cyklingen är värdet av gott humör och sammanhållning. Vi vill också tipsa alla om Föllinge Hotagsbygdens Kanotthyrning som var otroligt serviceinriktade och hade riktigt sjysta priser. Om ni funderar på att paddla i allt från några få dagar till mer än en vecka så rekomenderar jag er till att ta en titt på deras hemsida.

För er som tyckt att flödet varit tunt under sommaren kan vi nu meddela att det drar igång igen. Vi har förberett en hel del under sommaren och kommer fortsätta träna hårt under hösten. Följ oss på äventyret och prenumerera på nyhetsbrevet!

Titta på filmklipp från resan:

Första anhalt på resan

I skydd undan regn

På väg till Ica

En storslagen middag

/Johannes och Emil