Hur allt startade
Det är inte alla som har en sådan tur att deras äventyrslust helt och hållet uppfylls av en kamrat. Men så är fallet för mig gällande Emil som jag känt sedan dagis. Någon hyllning skall här ej skrivas men en liten historia över tiden sedan starten på allt kan vara trevligt.
Emil och jag är båda födda 1990 och runt året 1993 så lärde vi känna varandra på dagis. Då vi blev bästisar direkt har vi sedan aldrig gått i samma skola eller liknande men hållit ihop ändå. Vi har gått i samma scoutgrupp sedan 1999 och det måste vart där som friluftsintresset och kärleken till äventyr och natur startade.
Men utan att beskriva alla små och stora äventyr som alla på sitt lilla vis är helt spektakulära skall jag summera hur vi hamnade var vi är nu.
Jag vet inte hur vi hamnade vid det första stora äventyret men helt plötsligt så hade vi bestämt oss att sommaren efter nian skulle vi ut på tågluff i Europa. Vi planerade allt utom rutten och helt plötsligt var det start dag på vår första stora resa. I tre veckor så reste vi ensamma som 16-åringar runt i Europa. Här fastnade vi helt för tanken av att möta folk i helt annorlunda klimat och situationer. Även med tre mycket nära rån så ser vi denna resa som en klart lyckad resa.
Efter denna resa har vi gjort mer sådant som att vandra i fjällen eller liknande. Men direkt efter denna resa så bestämde vi oss för att sommaren efter gymnasiet så skulle vi göra samma sak fast i Asien.
Av någon tråkig anledning så blev det ej av, dock så blev det för det bättre. Emil hade sedan en tid haft en idé kokandes. Just denna idé, att cykla till Peking. So we spiced the trip up a bit.
Att vi skulle hamna i en sådan ställning att Emil skulle skada sig fanns aldrig på min karta. Jag satt i bilden ned mot Småland, första dagen på min lediga vecka när Emil ringer och lyckas få ur sig orden; " Hej... Johannes jag har dåliga nyheter, jag har brutit ryggen och skall nu opereras". De enda orden jag kunde få ur mig var; "Du kommer klara detta Emil". Med mer än bara ett snyft i varsin ände så lades telefonerna på och en värsta natten i mitt liv tig sin start.
Jag visste helt ärligt inte vart jag skulle ta vägen. Jag fick dåligt samvete för att mina tankar hela tiden gick till att jag hade tappat min källa till äventyr. Medan jag hela tiden påminde mig över hur svårt detta är för Emil och hans familj.
Aldrig har jag hört Emil så sårbar och det var det som tog mest på mig. Jag hörde hur oviss han var om sitt liv i de tillfället han prata med mig, det slog hårdast.
Men med enoch en halv månad i facit kan vi inte säga annat än att han slår alla våra förväntningar i att bli frisk.
Men idag så vaknade jag i scoutlokalen efter att ha firat Sankt George igår. Det bar av med Emil på en cykeltur hem till honom med en massa planering och snack. Vi började med att pilla på cyklarna och vad jag ville göra var så enkelt som att sänka mitt styre.
Min sadel är i perfekt höjd i förhållande till hur långa mina ben är, dock så satt då styret lite högre än sadeln och då ville jag sänka den.
Enkel uppgift visade det sig att det ej var. Min styrstam är tydligen en komplex sak som inte bara går rakt fram från drevet till styret utan också lite uppåt.
Detta resulterade i att jag nu måste köpa en ny styrstam för att kunna sänka mitt styre.
Sedan så har vi även tagit en massa bilder. Ni kan se det nya sidhuvudet med Emil och mig med i. Vi har även lagt upp bilder på våra cyklar.
Som ni kan se var vädret underbart och eftersom Emils cykel ej har stöd så fick jag agera cykelstöd när hans cykel skulle fotas.
Skriv gärna i vår gästbok eller bli en subscriber på våra blogginlägg.
MVH Johannes