Inköp av cykelväska

Yes då var det dags igen. Lite uppdatering av såväl bloggen som utrustningen.

I förrgår klarade jag inte av att sitta inne längre. Benen var som vanligt nuförtiden väldigt trötta. De nötta och tilltufsade nerverna gjorde sig påminda men jag kunde inte motstå frestelsen att ta en cykeltur i det härliga vädret. Jag packade min ena bakväska med ett reparaturkit (för säkerhets skull) plånbok, mobil och lite annat. Den första stora utmaningen var att komma på cykeln. Eftersom jag har svårt att lyfta benen och är rätt stel blev jag tvungen att nästan lägga cykeln ner för att sedan ställa den upp igen efter att jag  hade placerat mina båda malfungerande lemmar på vardera sida om cykeln. Haha... man kände sig något klumpig.

Jag trampade iväg på lägsta växel och märkte genast vilken enorm skillnad det var på min benstyrka men tretade vidare med ett nog så mycket starkare sinne.

Uppförsbackarna kunde jag bara köra på lägsta växel och mycket långsamt. Det brände inte i benen som det gör när man är trött i musklerna utan det ilade. En märklig djup smärta från de gäckande nerverna. Kroppen envisades och sade att jag inte hade något makt över mina kroppsdelar men jag tog upp striden och besegrade cykelvägen med mitt egna mantra. Folk som såg mig måste ha blivit förskräckta. En fokuserad unge kille med ögonen vidöppna och fastklistrade vid slutet av backen, mumlandes för sig själv "det är bara i ditt huvud" eller "smärta är en högre grad av njutning". Jag klarade varenda backe och tog det piano i medlutet.

När jag kom fram kände jag mig förtjänt av en hamburgare och mötte upp Johannes som tog en lunchpaus. Vi tog det lungt i tre kvart varefter jag vände om och cyklade hem igen nu med ny styrka. Totalt blev det 14.6 km med en låg medelhastighet på 13 km/h.

Igår tränade jag för fullt på RSS (Rehab Station Stockholm) och rodde på i en kajakergometer vilket kändes rejält i ryggen och åsamkade ett stort skavsår på tummen.

Idag var jag på ytterligare ett äventyr för att köpa en styrväska att ha kamera och värdesaker i under resan. Jag har varit mycket nöjd med Ortlieb Bike Packer Classic (bakväskor) och Sport Packer Classic (framväskor) så jag tänkte göra det lätt för mig och bestämde mig för att köpa en Ortlieb väska av modellen Ultimate 5 Plus. Nej produktutvecklaren på Ortlieb har inte världens bästa fantasi när det kommer till namnen.

Jag tog pendeltåget i morse och gick av i Karlberg med tanken att jag skulle promenera förbi Karlbergs Slott mot Pampas Marina där Svima huvudåterförsäljare av Ortlieb i Sverige ligger.

På vägen till Svima passade jag på att fotografera lite och beundra det gråa aprilregnet. I butiken klämde jag på de olika väskorna och köpte Ultimate 5 Plus och ett kartfodral som man lätt knäpper fast ovanpå väskan. Jag hade redan innan mätt mitt styre och funderat på om man kan få fast en väska på ett touring styre men glömde självklart att ta med måttband. Så jag frågade hur det var med att få fast väskan och butikskillen svarade att man kunde köpa en påbyggnadsdel för mer än en hundralapp så jag avböjde och höll tummarna för att den skulle passa.

Självklart visade det sig att väskan inte passade utan behövde skjutas ut en extra bit. Det blir alltså till att resa tillbaks någon annan dag och köpa den förbannade plastbiten.

På vägen tillbaks till pendeltåget gjorde jag en spännande upptäckt. När jag gick över bron över Klarastrandsleden såg jag ett hav av något som såg ut som vita stenar på en gräskulle. Då jag tittade närmare såg jag att det var mängder, otroliga mängder, krossat porslin. Jag funderade någon sekund och försökte föreställa mig hur en buss fullproppad med Ikeas egna tallriksserie "DINERA" hade fullständigt sprängts i en kaskad av porslinsskärvor men kom snabbt på att jag hade hört om detta tidigare.

Tydligen har det varit ett problem med vilda kaniner längst vägsträckan. En kombination av familjer som tröttnat på husdjur och stor tillgång på vårt skräp har gjort att kaninerna fortplantat sig i så stor utsträckning att det blivit ett problem. Man har med vapen, råttgift och spadar försökt utrota de små pälsknyttena och spridit ut vassa proslinsbitar för att göra gräskullen så obeboelig som möjligt. Människan i ett nötskal. Vi gör verkligen allt för att göra vår begränsade tid mer värdeful, vi köper bilar, flyger flygplan och tar hand om kaniner. Men allt slutar bara i förstöring. Den vitklädda kullen är ironins egna hånleende fallos.

Läs om fenomenet på DN

Ha det bra så hörs vi inom en inte allt för avlägsen framtid. Glöm inte prenumerera på nyhetsbrevet och skriv gärna något i gästboken :)

/Emil